Innan jag skrotade så målade jag som jag berättat förut. Det är alltid roligt när man gjort en målning till någon som skall ge bort den och får se den igen långt senare. Granne med min dotter bor ett äldre par med ett ovanligt efternamn. En tjej med samma efternamn jobbade jag med för 17 år sedan och jag målade hennes föräldrars katt. När jag så mötte dem passade jag på att fråga om de möjligtvis hade en akvarellmålning som jag målat? Jodå mkt riktigt! De blev jätteglada att få träffa "konstnären" på riktigt! Tavlan sitter uppe ännu, men lilla kissen fanns inte i livet längre. Jag minns att jag hade två foton att titta på och hon låg under ett bord i skuggan på båda så jag såg inte hennes färger riktigt utan fick ringa och fråga fler gånger och be henne beskriva katten bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar