Förra våren gjorde jag tre människofigurer av armeringsjärn och stenar. Det är två material som tilltalar mig och som passar så bra ihop tycker jag. Det var så roligt så i kväll fortsatte jag med den ide'n. Dumt nog så hittade jag stenen till kon på min dagliga promenad, så jag bar den i handen runt halva stan så jag blev helt knasig i armen, allt statiskt är dåligt för min kropp. Men ni vet väl hur det är när man fått en ide'!
Samtidigt tänker jag mycket på ett uttryck som lyder att man skall sluta bära runt på andras stenar. När någon i ens omgivning berättar något för dig och du inte riktigt kan hantera detta på ett bra sätt så blir det en börda för dig, man får ännu en sten att bära på. Jag tränar på vad det är för bördor jag skall bära, vad är det jag kan göra nåt åt? Är detta verkligen min börda? Det är jobbigt att bära andras stenar...(hm det lät djupt det där, men tänkvärt!)
Samtidigt tänker jag mycket på ett uttryck som lyder att man skall sluta bära runt på andras stenar. När någon i ens omgivning berättar något för dig och du inte riktigt kan hantera detta på ett bra sätt så blir det en börda för dig, man får ännu en sten att bära på. Jag tränar på vad det är för bördor jag skall bära, vad är det jag kan göra nåt åt? Är detta verkligen min börda? Det är jobbigt att bära andras stenar...(hm det lät djupt det där, men tänkvärt!)
 |
| Stenåldersko? hård i magen? |
Jag har funderat (och målat) en hel del på vad man bär omkring på, men då har jag nog tänkt mer på egna stenar/bördor/erfarenheter.... (satt just och skrev om det i ett inlägg som kommer senare i veckan) men du har helt rätt i att det är lätt att ta på sig andras också. Det kanske dyker upp in en målning någon gång framöver :)
SvaraRaderaJag gillar kossan! (Som vanligt!)
Det är ett spännande ämne som påverkar oss otroligt mycket i våra liv tycker jag!
Radera